Konstnärskap mitt i föräldrarskap

Mitt i livet som småbarnsförälder .. och att bli vän med sin kropp igen ... blir det bra att ha utställning med lite av detta som utmaning .. bilderna är från mitt bidrag till samlingsutställningen Ljusstråk.
Men börjar bli lite nervös hur jag skall göra resten av utställningen, det finns ju inte så mycket tid och ork. Får lita på flödet och inspirationen ... Yehaaa!! Bra att få in lite av mitt gamla liv igen, sakta ta in det för att se hur jag kan integrera det i mitt nya liv som mamma.

Idag blir det föräldrargrupp och även vårdcentralen och undersöka lillen som har slagit sig rejält. Mest tror jag för att lugna mig själv...

varm dag!!

Vilken dag ... 

så varm o skön augustidag 

Nu halv tre .. efter rejäl städning, röj i trädgården och försök till att lillen skall sova, vilket tog en lång stund .. 

nu ... avslappning i muskler o en chokladkaffe på detta ...
känner mig faktiskt från att varit en icke dag o en mamma inte värt namnet .. så trött efter nattens amningar,
till att jag faktiskt är pigg o nöjd med livet
Det är en enorm skillnad på när han sover fem minuter här och där till att han sover rejält på dagen!!
Min ängel!!

Kärleken växer

Kärleken växer

Jag har fått ett extra rum 

i mitt hjärta

där du finns

***

Nätterna är mina

I avslappningen

öppnar sig

verkligheten

och 

jag

börjar sakta 

förstå

att 

du finns

Att du finns

nu

Älskad

och

av mig

kommen

och jag

kommer 

aldrig att bli

densamme

som innan

dig

***

Räck mig din hand

Skön vandring i augustisolen .. har haft ett fint samtal med en vän .. har inte orkat gå på föräldrargrupper och annat så jag har inte haft så många att bolla med. Och det är så många som tycker så mycket. Helt plötsligt är det legitimt att vara personlig och ge råd när man har barn, dessutom utan att man bett om råd. Och så många råd det blir hit och dit så man blir helt förvirrad. Undrar vilka råd de ger mammorna i Zimbabwe eller Italien? Bästa är väl att våga slappna av och lära känna sitt egna barn.

Det är ju så naturligt egentligen .. att bara finnas i motherhood. Och be om hjälp ... <3

Fick en dag be en man i lekparken att hålla lillemannen, då jag behövde gråta lite för att jag helt enkelt var för trött. Men hur ofta händer detta? Det var sådan tur att han fanns där på lekparken och blev en lek kamrat en stund ... kände sedan en sådan tacksamhet och även en sådan ensamhet .. hur har vi nu lagt upp vårt samhälle för att få så fina människor som möjligt. Mitt agerande kändes konstigt, men skall ju vara helt normalt eller hur?

Nej vet ni vad .. tycker det är bättre att vara där, att räcka ut en hand eller att vara den som hjälper är bättre än alla dessa råd hit och dit .. speciellt när det gäller så handfast situation som första året med ett litet barn. Så har ni någon i er närhet som har ett litet barn och ni har tid över, fråga om de behöver någon hjälp .. diskning, promenad, klippa gräs, mat .. allt är välkommet .. jag lovar .. bättre det än alla dessa råd ... enligt mig.

Kom å tänka på en låt jag sjöng när jag var liten ...

Räck mig din hand .. vi har samma mål att nå ..
räck mig din hand .. vi har samma mål att nå ..
glöm allt som skiljer och låt oss tänka på ..
vi behöver alla varandra ..

Naturens lag

Sommaren har gått och hösten är på väg. Varmt och goa dagar med barnvagnen Brio Go och bärselen Beco. Även dagar då jag inte kommit utanför dörren. Då jag varit frustrerad att jag inte kommer ut på blogg, facebook, evenemang etc .. att jag glöms bort.

Dessutom kan jag inte ha fokus på allt runt om, för min hjärna fungerar inte alls, jag glömmer saker som är "irrelevanta".... så naturen gör sitt för att hjälpa mammorna att ta hand om sitt barn. Naturen hjälper till att fokusera på det mest kreativa i livet, att ge ett barn liv. jag som mamma skall inte ha fokus utanför min lilleman. Men vårt samhälle är ju så gjort idag att det inte hjälper en mamma direkt .. allt skall ske via iphone, smartphone, facebook, blogg, chat, dator .. och går det att göra med ett litet barn som vill ha hjälp att hitta trygghet i denna världen? Mitt svar har varit nej, så jag har lugnt fått arbeta bort min frustration så att jag känner mig älskad och sedd ... (konstigt egentligen, man blir ju så sedd av en liten individ .. men man är väl inte van att bli älskad så utan van att bli sedd genom medior av olika slag) .. trots att jag inte gör allt kul som alla andra gör .. bortglömd .. GUD va bra att skriva ner det, då ser det helt plötsligt tokigt ut ..

... att bli SEDD av en liten människa, att få leda en liten människa in i världen .. det är livet .. <3

Heja vår underbara natur!!!!! Det blir bara en liten chock när man kommer på hur mycket vi behöver vara i vår natur .... när vi får ett barn .. när vi transformeras från kvinna till mamma .. när vi ger vårt barn allt .. för att den lilla individen skall klara sig bra i världen ... och kunna gå på egna ben ...

Mycket speciell period i livet ....