11 månader och lite till och vinterkläder

Vad vore man utan livet?

Det rullar på i hissnande fart. Han börjar bli stor. Lillen suttar fortfarande hela nätterna, nu börjar min själ komma ikapp och jag känner att en enorm trötthet kommer till mig. Älskade lillen, Tänkte på det igår, denna första tid får man aldrig igen, vilken tid .. fylld med ALLT!! Intensivt liv som man aldrig hade innan på samma sätt. Lillen är verkligen ett aktivt barn, uppe till 1 - 2 på nätterna .. lite tvärt emot som min kusin sade häromdagen. Men det är väl inte så konstigt, han älskar ju när "flocken" är samlad, och varför sova då? 

Overall är ju ett kapitel i sig. Har fått köpa om och om för att hitta rätt. Men nu blev det en Didriksons äldre modell på blocket, de nyare modellerna var antingen för små eller för stora. Får se om den räcker hela vintern, eller om vi måste köpa en till. Har handlat lillens overaller på tradera och blocket då det har varit svårt att komma till butik, men då får man ju sina baksmällar då de kanske inte passar. Min faster är designer på Didrikson så jag litar på att de är bra ;), samtidigt som de vinner test efter test. Vantar har vi köpt från Hestra, varma och bra. Tossor har varit ett stort problem då vi inte vill ha fleece, har köpt älgtossor från Lindbergs. Men då har vi ullsockor och raggisar i också. Mössa från P o P ..

Räck mig din hand

Skön vandring i augustisolen .. har haft ett fint samtal med en vän .. har inte orkat gå på föräldrargrupper och annat så jag har inte haft så många att bolla med. Och det är så många som tycker så mycket. Helt plötsligt är det legitimt att vara personlig och ge råd när man har barn, dessutom utan att man bett om råd. Och så många råd det blir hit och dit så man blir helt förvirrad. Undrar vilka råd de ger mammorna i Zimbabwe eller Italien? Bästa är väl att våga slappna av och lära känna sitt egna barn.

Det är ju så naturligt egentligen .. att bara finnas i motherhood. Och be om hjälp ... <3

Fick en dag be en man i lekparken att hålla lillemannen, då jag behövde gråta lite för att jag helt enkelt var för trött. Men hur ofta händer detta? Det var sådan tur att han fanns där på lekparken och blev en lek kamrat en stund ... kände sedan en sådan tacksamhet och även en sådan ensamhet .. hur har vi nu lagt upp vårt samhälle för att få så fina människor som möjligt. Mitt agerande kändes konstigt, men skall ju vara helt normalt eller hur?

Nej vet ni vad .. tycker det är bättre att vara där, att räcka ut en hand eller att vara den som hjälper är bättre än alla dessa råd hit och dit .. speciellt när det gäller så handfast situation som första året med ett litet barn. Så har ni någon i er närhet som har ett litet barn och ni har tid över, fråga om de behöver någon hjälp .. diskning, promenad, klippa gräs, mat .. allt är välkommet .. jag lovar .. bättre det än alla dessa råd ... enligt mig.

Kom å tänka på en låt jag sjöng när jag var liten ...

Räck mig din hand .. vi har samma mål att nå ..
räck mig din hand .. vi har samma mål att nå ..
glöm allt som skiljer och låt oss tänka på ..
vi behöver alla varandra ..